Pax vibiscum?
Så var det dags att träffa mannen bakom kulisserna. Onkologen, den medicinskt ansvarige. Nu hade jag inte något att ställa honom till svars för, men restrerande behandling skulle kungöras efter att jag har behandlats tre gånger. Han frågar hur jag mår och hur det har gått så här långt. Över förväntan säger jag. Man vill ju vara snäll. Sedan kommer domen, behandling en gång i veckan i tolv veckor. Jag ser hur timmarna bara flyger iväg. Men nu lovar den här människan att jag kommer att må bättre, alternativet att fortsätta var tredje vecka kommer inte på fråga. Då skulle jag känna mig "sjukare".
– Nu ska du få en cytostatika som heter Paclitaxel Hospira.
I mitt lite lätt förvirrade tillstånd tolkar jag namnet som Pax vibiscum. Fel av mig. Broder Tuck klarade sig i alla fall bra med det.
Droppet ska ta en timme, sedan kan en influensakänsla infinna sig, "man känner sig lite ruggig".Tack, jag vet. Och på det en spruta Herceptin. Illamående kan jag glömma, men det kan uppstå stickningar i fingrar och tår, tryck över bröstet, därav hjärtultraljudet. Och lite annat smått och gott.
Som gott och blandat i form av 18 tabletter samt två alvedon som ska tas tre timmar innan behandlingen.
Måtte jag inte få tid klockan åtta på morgonen...
