Här roar jag mig på 1 april
Det är dags igen. Men tänk så tyst och lugnt det är här på avdelningen. Det enda som hörs är när jag hostar lite. Nej, inte så det hörs över hela avdelningen förstås. Bästa sjuksköterskan I frågar hur jag mår. Jag berättar att det har varit orkeslöst under påsken. – Nää, nu går jag och hämtar G, ( onkologen), och ber honom lyssna på dina lungor. Efter influensa kan man få lunginflammation. är du säker på att du orkar med en behandling i dag?
Ja, det gör jag.
Senare kommer G och lyssnar. Rent och fint säger han. Jag andas ut, lungninflammation kan jag klara mig utan. När jag kallar I för hönsmamma svarar hon att jag aldrig brukar beklaga mig, så därför tyckte hon att det var bäst att kolla.
Så även om påsken är över är det tryggt att det finns hönsmammor. Tänk om hon kunde fyllt på den tomma äggförpackningen i kylskåpet också. Där blev jag lurad, men det blir så när man bor med någon som tror på Särimner.
